HISTORISK TILLBAKABLICK

Idrottsföreningen Kraft (IF Kraft) grundades i maj 1930. Arbetet inom förening fördelades på olika sektioner och skidsektionen utgjorde därför en del av föreningen. I december 1997 övergick föreningen till en ny koncernmodell med en moderförening och flera dotterföreningar. Systemet förändrades så att det juridiska ansvaret skulle ligga i de olika sektionerna som därmed bildade nya specialföreningar – alla med Närpes Kraft i sitt namn. Således grundades Närpes Kraft Skidförening rf.

Längdskidåkningen är inget nytt fenomen i Närpes utan har länge funnits med i stadens idrottsbild. Däremot handlade det tidigare i hög grad om spontan idrott och den form av systematisk träning som bedrivs idag var okänd för de allra flesta ännu på 1950-talet. Vintertid skidade man ofta till och från skolan eller arbetsplatsen och vanligt kroppsarbete och jakt gav i praktiken den enda träningen inför skidsäsongen. Skidspåren var inga spår alls i dagens mening och inför en tävling körde skidåkarna vanligtvis själva upp spåren. Bland stubbarna och träden var det inte ovanligt att en skida eller stav bröts, även under själva tävlingen. Det fanns inte heller några köldgränser utan tävlingarna genomfördes oberoende av temperatur. Däremot samlade tävlingarna förr i tiden alltid en stor publik.

I slutet av 1960-talet väcktes tanken om ett fritidscentrum på Vargberget. Efter imponerande talkoninsatser kunde området invigas i mars 1970. Redan året innan höll man den första skidtävlingen på Vargberget. Från och med nu utgjorde Vargberget basen för föreningens verksamhet. År 1971 ordnades det första Parkloppet på Vargberget med många namnstarka deltagare och stor publik. Loppet kördes i det nya el-ljusspåret. I takt med att användningen av skidspåren ökade, ökade också kraven på skidspårens kvalitet. Därför införskaffades den första snöskotern med tillhörande spårmaskin till Vargberget år 1973. År 1977 var det premiär för Närpesspåret, ett långlopp genom kommunen med start i Pörtom (alt. Övermark) och mål på Vargberget. Deltagarrekordet i detta lopp är från 1982 då hela 390 deltagare ställde sig på startlinjen. Utöver Vargberget finns el-ljusspår numera också i flera byar runtom i kommunen. Tyvärr har de senaste årens dåliga snötillgång gjort att dessa ”byaspår” inte kunnat användas.

Den klassiska åkstilen var länge den enda gällande stilen inom längdskidåkningen. Det var först i mitten på 1980-talet som skridskostilen (skate) slog igenom på allvar. Den nya tekniken resulterade i att skidspåren måste breddas. I slutet av 1980-talet blev det flera snöfattiga vintrar. Som en följd av detta prövade man i november 1990 på att göra stadens första konstsnöspår i Mosedal. Spåret mätte ca 250 meter och snön man använde togs från ishockeyrinken intill. Spåret var smalt och enbart avsett för klassisk åkning. År 1993 köptes den första snökanonen till Vargberget och därmed kunde man lättare än tidigare trotsa vädergudarna och själv producera snön när den naturliga varan lyste med sin frånvaro. Föreningens första datoriserade tidtagning skedde i samband med DM på Vargberget i januari 1990.